Två vänner på fejjan utan någon connection till varanda.
Lite kul tyckte jag
Men så är jag ju fruktansvärt lättroad också.

Har förresten fått halva familjen på skojakt, hehe. Så nu håller vi tummarna på att dom dyker upp innan flyget går. Måste bara säga att jag är så glad att jag hamnade där jag gjorde i detta land. Först kom Mick hem och agerade världsvan pappa genom att se till att jag har allt inför resan, gav mig tips och hjälpte med packningen. Sen kommer Kristin och är orolig mamma "we're letting her go.. my little daugter is growing uuup" För söta!! Nu ska jag sova och drömma mardrömmar om att jag missar anslutningen i DC.