För att inte verka missledande och låta som att allt är så himla bra hela tiden så kan jag säga att jag haft en riktig skitkväll. Elin berättade att hon var jättestressad dom första veckorna här men att hon inte märkte det själv förrän det nästan var försent och det är lite samma för mig. Inte för att jag jobbar ihjäl mig, men det är så många nya intryck och så mycket jag vill se, göra, uppleva och allt kommer liksom på en och samma gång. Plus pressen här hemma, att förstå allt och alltid vara igång och redo för att både barnen och föräldrarna ska vara nöja. Och för att jag ska vara nöjd med mig själv. Har varit som ett vrak hela dagen, helt slut i huvudet. Efter middagen ville jag mest bara bryta ihop, men sen kom Kristin hem, kramade mig och bad om ursäkt. Så nu, efter mys med Jack till "SWAT Kats" och ett nytt avsnitt oth, känns det ganska så bra igen. Känner mig redo för en ny dag i himmelriket. Och tro inte att jag för ett ögonblick längtade hem. Tråkiga Kalmar kan ni få behålla för er själva ;) Ett år åtminstone.. Men en kram från mamma eller pappa, eller maja, eller frida, eller simon eller ja någon av er andra jag saknar så mycket hade inte suttit fel. Skrev jag att jag saknar er..? Jag saknar er!

Sånt här får mig på bättre humör:


Ps. Någon köpte "vår" båt idag. Buhu