Hejhejhej, trött är man nu efter en dag av tvättvikning och hundspyor. Men lika glad för det är jag, som "the dwarf dudes" sjunger. Hade besök av Elin en stund idag med. Ett litet farväl, snart far hon hem till dom norrländska skogarna. Snyft. Fick världens finaste brev innan hon stack. Där kan vi verkligen snacka snyft! Har läst det minst femton gånger och det är lika ledsamt varje gång. Samtidigt gör det mig glad, för det står så sjukt fina saker där så jag blir helt generad. Det stämmer nog det där med att vi är väldigt lika. Åtminstone hoppas jag det, Elin är nämligen en sån där människa som alla tycker om. Lätt att älska liksom. Sen är hon ju precis lika fullkomligt galen som jag vilket inte gör saken sämre. Fem månader av äventyr har snart gått, var tog dom vägen? På ett sätt känns det ändå som att vi är barndomskompisar. Som att jag skulle kunna åka upp till Skellefte, slå mig ner vid bordet och frossa i mat med hennes farsa utan att någon ens skulle fråga vad det var frågan om. Vem vet, det kanske händer en dag.. Sen får hon komma ner och hälsa på Bmåla, kolla på Hossmo BK och käka kåv hos kineserna, haha! Tur att vi har hela våra liv framför oss, inte sant.